Vederbörlig omsorg – var går gränsen?

Ur Wistrand News #2 2012

I samband med ett företagsförvärv uppdrar köparen ofta åt revisorer och advokater att göra en s k due diligence – en företagsundersökning. Due diligence betyder ordagrant vederbörlig omsorg. Var gränsen går för vad som är vederbörlig omsorg är inte alldeles enkelt att avgöra. Frågan aktualiserades nyligen i en svensk skiljedom som fått stor uppmärksamhet i branschen.

En stor del av arbetet på de affärsjuridiska byråerna och revisionsbyråerna går ut på att biträda köpare och säljare av företag. Rådgivningen består i att bistå vid avtalsförhandlingarna och upprätta avtal samt att hålla i kontakterna med olika myndigheter. För att få tillräcklig information om det företag som ska köpas vill och bör köparen undersöka bolagets ekonomiska- och organisatoriska förhållanden. Resultatet av denna due diligence påverkar givetvis på vilka villkor och till vilket pris ett köp skulle kunna bli aktuellt.

Det finns inte många vägledande domar kring due diligence. Av denna anledning har en nyligen offentliggjord skiljedom fått stor uppmärksamhet i branschen. I detta fall visade sig rådgivaren – ett revisionsbolag – och dess klient ha haft olika uppfattning om hur ingående företagsundersökningen skulle ha varit. Klienten drabbades mycket hårt och led stor ekonomisk skada på grund av att det först efter köpet visade sig finnas stora problem i ett dotterbolag till det köpta företaget. Skiljenämnden ansåg att rådgivaren hade utfört sitt uppdrag försumligt och var skadeståndsskyldigt. När det gällde skadan hade rådgivaren dock begränsat sitt ansvar till max två gånger arvodet. Det var betydligt lägre än den skada som klienten drabbats av. Skiljenämnden ansåg att revisionsbolagets ansvarsbegränsning gick för långt och tilldömde klienten ett högre skadestånd.

Det finns ett antal lärdomar man kan dra av denna skiljedom – bland annat att dömande instanser kan komma att bortse från alltför långtgående ansvarsbegränsningar. För rådgivarens del är det också särskilt viktigt att ha i åtanke att den rapport som författas kan komma att läsas av personer som utan förkunskaper ska kunna dra slutsatser om potentiella risker med ett förvärv. Domen visar också på vikten av att klargöra förväntningarna på rådgivaren innan uppdraget utförs – lämpligen genom en tydlig uppdragsbeskrivning innan arbetet påbörjas.

Av Johan Molin, Wistrand Advokatbyrå

Fakta/Om Due Diligence
I samband med ett företagsförvärv görs en undersökning av bolagets ekonomiska och organisatoriska förhållanden. Advokatens roll är främst att undersöka om det föreligger juridiska risker som på ett eller annat sätt skulle kunna få betydande ekonomiska konsekvenser för företaget och därmed köparen. Omfattningen av denna företagsundersökning varierar med storleken på företaget och dess verksamhet. Ofta ger köparen instruktioner om hur ingående arbetet ska vara och i samband med det diskuteras också priset för rådgivarens arbete. Oavsett omfattning måste dock arbetet alltid utföras omsorgsfullt och fackmannamässigt. Om rådgivaren är försumlig kan denne bli skadeståndsskyldig om klienten fattar beslut på felaktigt underlag. Då de ekonomiska konsekvenserna av detta är mycket svåra att överblicka brukar rådgivaren ofta begränsa sitt ansvar i ett avtal med klienten.