Nyhetsbrev 2017
Kalendarium
Nyhetsarkiv
Äldre nyhetsbrev
  Nyhetsbrev #6 2016
  Nyhetsbrev #5 2016
  Nyhetsbrev #6 2015
  Nyhetsbrev #4 2016
  Nyhetsbrev #5 2015
  Nyhetsbrev #3 2016
  Nyhetsbrev #2 2016
  Nyhetsbrev #4 2015
  Nyhetsbrev #1 2016
  Nyhetsbrev #3 2015
  Nyhetsbrev #2 2015
  Nyhetsbrev #1 2015
  Nyhetsbrev #6 2014
  Nyhetsbrev #5 2014
  Nyhetsbrev #4 2014
  Nyhetsbrev #3 2014
  Nyhetsbrev #2 2014
  Nyhetsbrev #1 2014
  Nyhetsbrev #6 2013
  Nyhetsbrev #5 2013
  Nyhetsbrev #4 2013
  Nyhetsbrev #3 2013
  Nyhetsbrev #2 2013
  Nyhetsbrev #1 2013
  Nyhetsbrev #6 2012
Nyhetsbrev #5 2012
  Nyhetsbrev #4 2012
  Nyhetsbrev #3 2012
  Nyhetsbrev #2 2012
  Nyhetsbrev #1 2012

SÖK MEDARBETARE

    SÖK MEDARBETARE/
    WEBBPLATS

    Skicka sida

    WISTRAND NEWS #6 2012

    Trevliga kollegor en vinnare

     

    I veckan kom Affärsvärldens ranking av Sveriges advokatbyråer och för en kort tid tillåter vi oss att navelskåda. Vi konstaterar glatt att vi befäst vår position som en av Sveriges största affärsjuridiska byråer och att vi har en tillväxtsiffra som slår våra främsta konkurrenter. Det är glädjande eftersom det råder en viss osäkerhet i branschen där många aktörer, totalt en tredjedel av alla byråer, tappar i intäkter jämfört med föregående år.

     

    På arbetsmarknadsdagar och i samband med våra aktiviteter för studenter möter vi många potentiella medarbetare. Vid de tillfällena passar vi på att fråga vad de tycker är viktigt på en framtida arbetsplats. En överväldigande majoritet sätter trevliga arbetskamrater högst upp på listan. Därefter anses utmanande arbete och kompetensutveckling viktigt. Längst ner hamnar kanske något överraskande starkt varumärke och hög lön.

     

    Vi vill förstås tillgodose alla dessa önskemål för att attrahera de bästa medarbetarna och motivera alla internt. Det är en ytterst viktig faktor för att våra klienter ska bli nöjda. En annan är att lyfta blicken och bjuda på kunskap och tips i vårt nyhetsbrev.


    Trevlig läsning,

    Mårten Hulterström
    Ordförande Wistrand Advokatbyrå

    Miljöprocesser som åker jojo

     

    Är en underinstans bunden av en överinstans bedömningar? Denna fråga har under hösten aktualiserats i flera mål i mark- och miljödomstolarna, exempelvis i det så kallade Bunge-målet på Gotland. Svaren har avgörande betydelse för rättssäkerhet och kostnader för enskilda aktörer i miljöprövningar.

     

    För de måltyper som prövas av mark- och miljödomstolar är det inte ovanligt att det sker återförvisningsbeslut, d.v.s. att en högre instans beslutar att återförvisa målet till en lägre instans för ny handläggning. Det förekommer också att en och samma fråga "åker jojo" mellan rättsinstanserna genom upprepade återförvisningsbeslut.

     

    Anledningen till att detta ofta händer med just mål i mark- och miljödomstolarna är att dessa domstolar prövar ansökningar om tillstånd eller lov för t.ex. miljöfarliga verksamheter eller byggnationer. Om en högre instans, till skillnad från underinstansen, bedömer att en verksamhet är tillåtlig innebär instansordningsprincipen att det är den lägre instansen som i första hand bl.a. ska utforma villkoren för verksamheten.

     

    Många turer kring kalkbrott
    Ett miljömål som uppmärksammats mycket den senast tiden är det om Nordkalks planerade kalkbrytning i Bunge på Gotland. Sedan bolaget ansökt om tillstånd för kalkbrytning och Miljödomstolen i Nacka avslagit ansökan avgjordes frågan i oktober 2009 av Miljööverdomstolen. Med upphävande av miljödomstolens dom förklarade Miljööverdomstolen att den sökta verksamheten var tillåtlig. Med hänsyn till instansordningen bedömde Miljööverdomstolen att det var miljödomstolen som skulle meddela tillstånd till verksamheten och föreskriva villkor för den. Målet återförvisades därför till miljödomstolen (sedermera mark- och miljödomstolen).

     

    Sedan mark- och miljödomstolen ("MMD") återupptagit prövningen av det återförvisade målet gjorde den bedömningen att Nordkalk ändrat sin ansökan så att förutsättningarna för mark- och miljödomstolens prövning "på en mycket betydelsefull punkt" blev annorlunda än vid överinstansens prövning. Ändringen rörde villkoren för bortledande av grundvatten. MMD kom därför fram till att den inte var bunden av Miljööverdomstolens bedömning att verksamheten var tillåtlig och valde att avslå Nordkalks yrkande om tillstånd för verksamheten.

     

    Nordkalk överklagade avgörandet till Mark- och miljööverdomstolen ("MMÖD") som menade att underinstansen visst var bunden av Miljööverdomstolens tillåtlighetsbeslut. MMÖD angav i sina domskäl att "Prövningsordningen förutsätter att underinstansen lojalt följer processuella anvisningar vid en återförvisning". MMÖD övervägde att återigen återförvisa målet till underinstansen men, för att inte fördröja handläggningen ytterligare, valde MMÖD att själv meddela tillstånd och besluta om villkor för verksamheten.

     

    Domen överklagades till Högsta domstolen av bl.a. Naturskyddsföreningen. HD har beviljat prövningstillstånd för just frågan om vilken betydelse Miljööverdomstolens lagakraftvunna dom från 2009 om tillåtlighet har vid den nu aktuella prövningen av tillståndsfrågan samt nyligen också inhiberat det meddelade tillståndet.

     

    Länsstyrelse bunden av domstols avgörande

    Frågan om en lägre instans är bunden av en överinstans bedömning i ett återförvisningsbeslut prövades också nyligen av MMÖD i ett mål beträffande förhandsbesked för ett bostadshus. I det fallet hade prövningen börjat i en kommunal nämnd som nekat förhandsbesked. Ärendet återförvisades sedermera till nämnden av Länsrätten i Dalarnas län, varefter nämnden meddelade ett positivt förhandsbesked. Sedan ärendet återigen överklagats upphävdes nämndens beslut av länsstyrelsen som inte ansåg sig bunden av länsrättens bedömning i sakfrågan. Såväl MMD som MMÖD fann dock att länsstyrelsen skulle ha rättat sig efter överinstansens bedömning och länsstyrelsens beslut upphävdes.

     

    Maktkamp mellan instanser inte acceptabelt
    Av såväl rättssäkerhets- som samhällsekonomiska skäl är det viktigt att enskilda parter kan lita på att en högre instans bedömning av en sakfråga gäller, även om målet återförvisas till en lägre instans för slutligt bestämmande av exempelvis villkor för verksamheten.

     

    Det är givetvis inte acceptabelt att ett mål skickas fram och tillbaka mellan instanserna närmast på grund av en maktkamp mellan lägre och högre instans. Om det ska vara möjligt att frångå en överinstans bedömning måste det vara klart under vilka förutsättningar det kan ske. Osäkerhet om vad som gäller leder till väntetider och omotiverade kostnader. Förhoppningsvis kommer HD:s avgörande i det s.k. Bunge-målet nu att ge klarhet om hur dessa frågor ska hanteras.

     

    Tove Andersson, advokat, Wistrand Advokatbyrå

    Emilie Steen, jur kand, Wistrand Advokatbyrå

    Justerade ränteavdragsbegränsningar

     

    Vi har i tidigare nyhetsbrev, nr 3 i år, redogjort för regeringens förslag om skärpta regler om ränteavdragsbegränsningar. Regeringen har nu i sin budgetproposition 2013 lämnat ett något justerat förslag till Riksdagen. Trots förtydliganden kvarstår vissa frågetecken, vilket innebär att företagen noga bör se över sin interna belåning.

     

    Reglerna om begränsning av ränteavdragen på skulder inom en intressegemenskap har, liksom i tidigare förslag, skärpts i flera betydelsefulla avseenden. Skärpningen motiveras med att de ska finansiera en sänkning av bolagsskattesatsen från 26,3 till 22 procent.

     

    Förslaget innebär bl.a. att regelverket utvidgas till att gälla ränteutgifter på alla skulder inom intressegemenskapen, oavsett vad lånen används till. De nuvarande reglerna omfattar bara lån som används till interna förvärv av delägarrätter. I de nya reglerna kommer således alla interna lån att omfattas av reglerna.

     

    De nya reglerna föreslås träda ikraft redan den 1 januari 2013 och tillämpas på ränteutgifter som avser tiden efter den 31 december 2012. Det innebär att även gamla skulder kommer att omfattas av de nya reglerna, dock endast vad avser ränta från årsskiftet.

     

    En annan nyhet gäller den s.k. tioprocentsregeln. Ränteutgifter är i dagsläget avdragsgilla om den motsvarande ränteinkomsten beskattas med minst tio procent. I förslaget har denna tioprocentsregel begränsats med ett generellt undantag: avdrag får inte göras om skuldförhållandet till huvudsaklig del har uppkommit för att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån.

     

    Det är den enskilde som har bevisbördan för att avdragsrätt föreligger. Enligt propositionen ska man vid bedömningen ta hänsyn till alla omständigheter, bl.a. om finansiering hade kunnat ske med eget kapital i stället för med lån. Förslaget har med fog kritiserats för att vara rättsosäkert, eftersom det är svårt att förutse Skatteverkets bedömning. Jämfört med det tidigare förslaget innebär dock budgetpropositionen en delvis förbättring: sedvanliga omprövningsregler föreslås gälla, vilket t.ex. medför att s.k. öppna yrkanden kan lämnas för att undvika eftertaxering och skattetillägg.

     

    Det finns emellertid, även med den utformning som förslaget nu har fått, all anledning att noga se över den interna belåningen med anledning av lagförslagen.

     

    I början av år 2011 tillsattes Företagsskattekommittén i syfte att undersöka om det är lämpligt att ta fram mer generellt utformade regler som begränsar ränteavdragen och om skattelättnader för eget kapital bör införas. De nya regler som kommittén kan förväntas komma med antas dock komma att träda i kraft tidigast den 1 januari 2015.

     

    Johan Linder, jur kand, Wistrand Advokatbyrå

    Hyresvärdens rättigheter vid hyresgästs konkurs

     

    Då ett företag går i konkurs är det många parter som påverkas, och hyresvärden är en av dem. Att få betalt för hyror kan vara svårt. Hyresvärden var tidigare prioriterad fordringsägare, men sedan ett antal år tillbaka har detta ändrats. För att bevaka sin rätt i konkursen är det viktigt att hyresvärden tidigt agerar och ställer krav på konkursboet.

     

    Hyresvärdens möjlighet att erhålla utdelning i hyresgästens konkurs reducerades 2004 genom att förmånsrätten för hyresfordringar avskaffades. Idag är hyresvärden, liksom övriga leverantörer i konkursen, oprioriterad fordringsägare. Samtidigt infördes en ny regel i jordabalken, som innebär att om hyresvärd uppmanar ett konkursbo att ställa en lokal till förfogande och konkursboet inte inom en månad gör detta, ansvarar konkursboet för hyran från konkursbeslutet till dess lokalen är återlämnad till hyresvärden, d.v.s. konkursboet ikläder sig ett s.k. massaansvar. Detta innebär att ersättning till hyresvärden ska betalas innan tillgångarna fördelas mellan övriga fordringsägare.

     

    Avgörande för konkursboets betalningsskyldighet är om lokalen har ställts till hyresvärdens förfogande. Som framgår av den ovan beskrivna regeln krävs en aktivitet från hyresvärdens sida för att ha rätt till hyra från konkursboet för nyttjande av lokalen. Konkursboet blir således inte ansvarigt genom passivitet. Det är väsentligt att hyresvärden agerar så snart konkursen blivit känd och skriftligen uppmanar konkursboet att ställa säkerhet för att hyran betalas, inträda i hyresavtalet alternativt ställa lokalen till hyresvärdens förfogande.

     

    All kommunikation med konkursförvaltaren bör vara dokumenterad eftersom hyresvärden har bevisbördan för att konkursboet erhållit informationen. Att rekommendera ur hyresvärdens perspektiv är att skicka uppmaningen via fax eller rekommenderat brev samt att däri ange att konkursboet anses underrättat den dag då faxet anlänt till konkursförvaltarens kontor alternativt brevet kvitterats av konkursförvaltaren.

     

    Praxis angående hyresvärdens förfogande
    Normalt sett anses lokalen ha ställts till hyresvärdens förfogande när nycklarna återlämnats av konkursboet. Av ett avgörande från Högsta domstolen 2009 (T 1329-08) följer dock att det som  är avgörande är när hyresvärden kan förfoga över och utnyttja lokalen för egen del.

     

    Domstolen anförde att då skyldigheten att iordningställa lokalen vid hyresförhållandets upphörande redan uppkommit genom hyresavtalet, d.v.s. före konkursutbrottet, har konkursboet ingen skyldighet att städa ur lokalen eller bortforsla kvarlämnad egendom. Lokalen anses ändå ställd till hyresvärdens förfogande och hyresvärdens kostnad för att återställa lokalen blir en oprioriterad fordran i konkursen. Hyresvärden kan också ha retentionsrätt till den kvarlämnade egendomen, dvs. rätt att hålla inne egendomen tills ersättning erlagts.

     

    Av domen framgår även att inte heller det faktum att en andrahandshyresgäst finns kvar i lokalen anses hindra att lokalen är ställd till hyresvärdens förfogande. En andrahandshyresgäst saknar dock hyresavtal, om förstahandshyresgästens avtal anses ha upphört, och har inte heller några rättigheter i förhållande till förstahandshyresgästens hyresvärd. Detta innebär att andrahandshyresgästen kan bli ersättningsskyldig gentemot fastighetsägaren.

     

    Med anledning av rådande praxis samt hur lagstiftningen är utformad kan det i många fall bli svårt att ställa konkursboet till ansvar för hyra. För att minska sin riskexponering, och begränsa sin skada vid en hos hyresgästen eventuell konkurs, kan hyresvärden dels - till den grad det är möjligt - kräva deposition, borgen, bankgaranti eller förskottshyra, dels vidta åtgärder så snart det står klart att hyresgästen har betalningssvårigheter.

     

    Tove Rosén Johansson, advokat, Wistrand Advokatbyrå

    NYHETSBREV

    Få det senaste från Wistrand direkt i inboxen.

    Wistrands miljörättsexperter ger här tips på hur du stärker relationen med tillsynsmyndigheten

     

    1. Se till att få en bra kontakt från början. Bjud in tillsynsmyndigheten på studiebesök och var hjälpsam med att förklara tekniska detaljer. Håll tider.
      
    2. Tillsyn kommer att bedrivas vare sig du gillar det eller inte. Med en konstruktiv och välvillig inställning är det lättare att göra det bästa av uppkomna situationer.
      
    3. Dra nytta av att tillsynsmyndigheten sitter på god kunskap och erfarenhet av hur man kan lösa miljöfrågor.
      
    4. Var noga med informationen till tillsynsmyndigheten. Ligg gärna steget före och tänk igenom vilka konsekvenser en händelse eller förändring i verksamheten kan få och hur du själv vill åtgärda eventuella problem.
      
    5. För gärna noteringar vid möten med tillsynsmyndigheten och kommunicera dem med myndigheten för att undvika att det i efterhand uppstår oklarheter om vad som sagts.

    Anne-Marie Pouteaux, partner, Wistrand
    Aktuell som en av konkursförvaltarna för Saab Automobilebolagen

     

    Vem är din yrkesmässiga förebild?
    Jag vill nämna två personer; Bo Hansson, som är den som lärde mig yrket ur ett mer affärsmässigt perspektiv och Folke Wistrand, som lärde mig yrket ur ett juridiskt perspektiv. Folke började på Wistrand 1954 och Bo 1968. Jag började på byrån 1981 och både Folke och Bo var verksamma här till mitten av 90-talet.

     

    Vad är det bästa med Wistrand?
    Först och främst att jag är omgiven av väldigt kompetenta kollegor. Sedan är det också högt i tak och en mycket god stämning här på byrån.

     

    Vilken är den största utmaningen i branschen idag?
    Att få fler kvinnor att stanna kvar i byråvärlden och vilja bli delägare. Det är en stor utmaning och vi är många som i olika nätverk försöker åstadkomma just detta. När vi ska lyckas, så att det blir ett märkbart större antal kvinnor vet jag tyvärr inte.

     

    Vilket är ditt roligaste minne som yrkesverksam?
    I mitten av 1980-talet förhandlade jag för ett stort svenskt industribolag i samband med försäljningen av en stor industrianläggning. Köparna kom från mellaneuropa och var mycket tuffa förhandlare. De körde bland annat slut på sin egen jurist. När hon hade kollapsat vid förhandlingsbordet var det jag som fick åka med henne till Grand Hôtel och bädda ner henne. Hon skickades hem dagen efter och ersattes någon dag senare med en kollega. Under tiden avstod parterna chevalereskt från att förhandla med mig närvarande. Det skulle inte ha varit "fair" enligt herrarna. Vi förhandlade flera dagar i veckan långt in på nätterna under en hel höst.

     

    Strax före jul gick vi mot slutförhandling och var naturligtvis väldigt trötta. För att få ett slut på förhandlingarna ordnade vi så att det i förhandlingsrummen endast fanns svart kaffe (utan socker och mjölk) och mineralvatten. I alla pauser under natten hade vår sida tillgång till choklad, bananer och Coca-Cola. Klockan fem på morgonen var motpartens chefsförhandlare grön i ansiktet och skrev under de sista handlingarna.

     

    Vilket är ditt bästa arbetsredskap?
    Min reservoarpenna, mina inbundna anteckningsböcker och mina egenimporterade engelska akter som medfört att jag flugit många gånger med övervikt och också köpt och delat ut engelska hålslag till mina medarbetare.

     

    Vad skulle du ha gjort om du inte valt att arbeta med juridik?
    Då hade jag sannolikt blivit läkare.