Nyheter 18 mars 2020

Angående coronaviruset och hinder i byggentreprenader

Coronaviruset har bidragit till en – på många sätt – unik situation för Sverige. De senaste dagarna har stängda gränser, reseförbud och begränsningar av sammankomster beslutats av flera länder runt om i världen. Dessa åtgärder kommer att påverka utbudet av både varor och tjänster.

Alla dessa beslut medför oundvikligen att även byggbranschen kommer att påverkas i allt större omfattning och författaren av denna artikel har redan tagit del av byggmötesprotokoll innehållandes underrättelser om behov av tidsförlängning till följd av coronaviruset. Frågor om hur följderna av coronaviruset ska hanteras rent entreprenadrättsligt kommer således med stor sannolikhet att uppkomma bland beställare och entreprenörer.

I syfte att ge viss entreprenadrättslig orientering kommer i det följande att redogöras för rätten till tidsförlängning på grund av hinder. Eftersom informationen är någorlunda allmänt hållen, bör den uppfattas som just en orientering. Artikeln utgår vidare från att BKK:s standardavtal AB 04 utgör kontraktshandling för entreprenaden i fråga. Även om artikeln utgår från AB 04, vars villkor är skrivna för utförandeentreprenader, så gäller motsvarande regler även för ABT 06. Vid tillämpning av ABT 06, vars villkor är skrivna för totalentreprenader, tillkommer dock situationer och omständigheter som kan vara hänförliga till entreprenörens projekteringsmoment inom ramen för entreprenaden i fråga.

Tidsförlängning
Rätten till tidsförlängning på grund av hinder följer av kapitel 4 § 3 i AB 04. Av bestämmelsen framgår inledningsvis att entreprenören har rätt till erforderlig förlängning av kontraktstiden om bolaget hindras att färdigställa kontraktsarbetena inom kontraktstiden. Redan här ska särskilt noteras att en förutsättning för rätten till tidsförlängning således är att hindret är av sådan omfattning att det hindrar entreprenören att färdigställa kontraktsarbetena ”inom kontraktstiden”. Med begreppet ”kontraktstid” avses enligt begreppsbestämningarna – för både AB 04 och ABT 06 – en ”i kontraktshandlingarna angiven tid för utförande av kontraktsarbetena eller huvuddel därav”. Med andra ord avses med färdigställande inom kontraktstiden även avtalade deltider.

Hindret ska vidare vara hänförligt till omständigheter som återfinns i någon av de fem punkter som framgår av bestämmelsen. Dessa är:

  1. omständighet som beror på beställaren eller något förhållande på hans sida,
  2. myndighetsbeslut som medför allmän brist på hjälpmedel, material eller vara eller begränsning av arbetskraft,
  3. krig, försvarsberedskap, epidemi, strejk, blockad eller lockout, dock inte strejk eller blockad till följd av att entreprenören eller någon av hans underentreprenörer inte fullgjort sina skyldigheter gentemot anställd,
  4. väderleks- eller vattenståndsförhållande som är osedvanliga för byggnadsorten och inverkar särskilt ogynnsamt på arbetena, och
  5. annat av entreprenören ej vållat förhållande, som entreprenören inte bort räkna med och vars menliga inverkan han inte rimligen kunnat undanröja.

Utifrån ett coronaperspektiv kommer punkterna 3 och 5 att här utvecklas närmare. Även punkterna 1 och 2 kan vara aktuella, men i syfte att hålla artikeln kort och någorlunda lättläst så lämnas dessa punkter därhän. Beträffande punkten 2 ska det bara kort noteras att myndighetsbeslutet, dvs. ett beslut av ett offentligt organ, ska föranleda en allmän brist. Härmed avses att ingen vid det aktuella tillfället kan få fram t.ex. hjälpmedel eller material av visst slag. Om det exempelvis finns ett substitut till den materialleverantör som entreprenören har valt – och som fått problem att leverera i tid – så råder ingen allmän brist.

Punkten 3 – epidemi
Punkten 3 innehåller ett antal omständigheter vilka kan berättiga till tidsförlängning. I denna artikel kommer dock fokus att ligga på termen epidemi. Den exakta definitionen av termen epidemi må variera något, men kan i vart fall definieras som en tillfällig anhopning av en smittsam sjukdom inom en avgränsad grupp av personer och inom ett visst område. En epidemi som sprider sig i stora delar av världen kallas pandemi.

För att punkten 3 ska bli tillämplig får det anses krävas omfattande sjukdomsfall vilka hindrar färdigställandet av kontraktsarbetena inom kontraktstiden. En grundläggande frågeställning vid tillämpning av punkten 3 bör vara om sjukdomen och dess omfattning varit förutsebar. En årlig variant av t.ex. vinterkräksjuka eller vanlig influensa anses inte medföra en automatisk rätt till tidsförlängning av den enkla anledningen att influensa och vinterkräksjuka förväntas återkomma varje år. Huruvida punkten 3 ska tillämpas ska alltså snarare avgöras utifrån hur omfattande sjukdomsfallet är i förhållande till vad som är normalt och förutsebart. Även en årlig influensa kan alltså medföra rätt till tidsförlängning förutsatt att den årliga varianten kraftigt avviker från vad som är normalt och därmed förutsebart för entreprenören. Givetvis ska den då även vara av sådan omfattning att den påverkar entreprenörens möjlighet att hålla kontraktstiden.

Motsvarande får anses gälla om entreprenörens anställda drabbas av influensa och/eller Coronavirus i en sådan omfattning att entreprenören inte bort räkna detta frånfall av personal i samband med att bolaget planerade och avtalade om slut- eller deltiden. Med tanke på att vi ännu inte upparbetat någon immunitet mot coronaviruset kan det därmed – ensamt och/eller i kombination med vanliga influensafall – komma att medföra ett så stort frånfall av personal att det kan ge entreprenören rätt till tidsförlängning.

Punkten 5 – annat av entreprenören ej vållat förhållande
Regeln i punkten 5 är av uppsamlingskaraktär, en s.k. generalklausul. Härmed menas att entreprenören är berättigad till tidsförlängning om möjligheten att färdigställa entreprenaden inom kontraktstiden hindras av annat förhållande än det som anges i punkterna 1-4. Rätt till tidsförlängning enligt denna punkt förutsätter att omständigheten i fråga inte är vållad av entreprenören. Härutöver måste entreprenören visa;

1) att bolaget hindras av förhållandet/omständigheten i sådan omfattning att det påverkat möjligheten att hålla kontraktstiden;
2) att bolaget inte bort räkna med (kunnat förutse) förhållandet/omständigheten; samt
3) att bolaget inte, även om förhållandet/omständigheten rimligen kunnat förutses, har kunnat hindra dess menliga (tidspåverkande) effekt.

Två exempel kan belysa denna regel. Det första exemplet är att entreprenaden försätts i brand på grund av ett blixtnedslag. Branden är då inte vållad av vare sig beställaren eller entreprenören. Blixtnedslaget har heller inte – utifrån rimliga antaganden – gått att förutse eller förhindra. Därmed har entreprenören rätt till tidsförlängning enligt punkten 5. Det andra exemplet är att en stöld av entreprenörens verktyg äger rum på arbetsplatsen. En stöld är i sig inte vållad av entreprenören men entreprenören har möjligheten att t.ex. inhägna arbetsområdet eller på annat sätt säkra verktygen från stöld. Om så inte skett i erforderlig omfattning kan entreprenören rimligen inte anses ha försökt hindra en stölds menliga (tidspåverkande) effekt. Entreprenören har då närmast varit likgiltig inför stöldrisken. Bolaget kan då inte räkna med någon rätt till tidsförlängning.

Utifrån ett coronaperspektiv kan det komma att fattas beslut eller ges skarpa rekommendationer från myndigheter som påverkar utförandet av en entreprenad. Om regeringen t.ex. fattar ett beslut om att stänga landets gränser kan detta komma att negativt påverka import av varor och material som behövs till en entreprenad. Utifrån ett snabbt beslutsförlopp kan det argumenteras för att entreprenören inte har kunnat förutse denna omständighet. Motsvarande kan gälla för varor som normalt tillverkas i de fabriker i Kina som helt stått still under en längre tid. Givetvis måste det beaktas om materialet/varorna går att införskaffa på annat vis, t.ex. av en svensk leverantör.

Ett flertal situationer som uppkommit till följd av coronaviruset kan säkerligen komma att behöva bedömas utifrån vad entreprenören kunnat förutse. Frågan om entreprenörens rätt till tidsförlängning är då beroende av bl.a. när avtalet om färdigställandetid träffades. Det kan komma att få betydelse om entreprenadavtalet t.ex. träffades under hösten 2019, dvs. före coronautbrottet, eller om det träffades under mars 2020 och om entreprenören har kunnat räkna med att entreprenaden skulle komma att ta längre tid än vanligt (och därmed avtala om en kontraktstid baserad härpå). Motsvarande bedömning kan behöva göras vad gäller sjukdomsfall i punkten 3 ovan.

I tillägg härtill kommer även frågan om vad entreprenören vidtagit för åtgärder att spela en avgörande roll. Vid hinder enligt punkten 5 har entreprenören en skyldighet att vidta rimliga åtgärder i syfte att undvika eller förhindra hindrets effekt på tidplanen. Om entreprenören inte vidtar rimliga åtgärder som minskar förseningen kan han inte räkna med rätt till hela tidsförlängningen, utan en del av denna. Särskilt viktigt är det att underrättelse om hindret sker i tid eftersom rätten till tidsförlängning kan komma att påverkas ju längre en sådan underrättelse till beställaren dröjer.

Avslutande kommentarer
Denna artikel har översiktligt berört frågan om hinder och rätt till tidsförlängning enligt kapitel 4 § 3, punkterna 3 och 5, i AB 04. Det ska avslutningsvis noteras att under rådande omständigheter kan rätt till tidsförlängning även komma ifråga utifrån punkterna 1 och 2, varav hinder enligt punkten 1 medför att entreprenören även är berättigad till ersättning för sina hinderskostnader. I tillägg härtill innehåller både AB 04 och ABT 06 ytterligare reglering hänförlig till hinder, bl.a. skyldigheten att underrätta om hinder enligt kapitel 4 § 4 samt reglering kring överenskommelse om ny kontraktstid och forcering i kapitel 4 §§ 5 och 6. Inte sällan föreligger dessutom en rad omständigheter och tillkommande frågor som behöver tas i beaktande i samband med frågor om rätt till tidsförlängning. Om osäkerheter råder är ett avslutande råd att konsultera frågorna med en jurist som arbetar med entreprenadrätt. Företrädesvis bör – om möjligt – så ske redan under pågående entreprenad eftersom handlingsalternativen då är fler. Allt för ofta tenderar det nämligen att leda till utdragna rättsprocesser om frågor ska försöka lösas efter att entreprenaden är slutförd och avlämnad.