Nyheter 28 november 2013

EU-bestämmelser övertolkas för avfallsbranschen

Nedanstående artikel skriven av Tove Andersson och Rudolf Laurin, ansvariga för Wistrand Advokatbyrås miljö- och energiavdelning, publicerades den 28 november 2013 på Infotorgs hemsida

Avfallsbranschen står inför stora utmaningar. Upphandlingsregler styr numera bolagsstrukturer samtidigt som den ekonomiska regleringen ökar. Utsläppsrätter, ekonomiskt styrmedel med bas i EU-rätten, regleras av ett separat regelpaket. För utsläppsrätter går dock den svenska trenden för avfallsbranschen mot en överimplementering av EU-bestämmelserna. Därmed kan den önskade miljövinsten istället bli en belastning.

Få branscher styrs av en så stor mängd olika regler som avfallshantering. Det man ofta tänker på i första hand är reglerna i miljöbalken om tillstånd och hantering av avfall. Regleringen är både omfattande och komplicerad och dessutom under i princip ständig översyn. Det pågående arbetet om revidering av ansvaret för producentansvarsmaterial visar på hur svårhanterliga dessa frågor är inte minst för lagstiftaren. Det är med andra ord inte svårt att göra fel för den som på något sätt kommer i kontakt med avfall.

Handel med utsläppsrätter styrs av EU:s handelsdirektiv. Det svenska synsättet är att anläggningar som förbränner avfall i princip alltid ska ingå i handelssystemet och ha tillstånd för samt redovisa utsläpp av CO. Det anses i stor utsträckning även gälla för anläggningar för förbränning av farligt avfall eller hushållsavfall, eftersom dessa anläggningar alltid svarar för baslasten i de kommunala fjärrvärmenäten och är högeffektiva.

Naturvårdsverket fattade förra veckan beslut om tilldelning till befintliga anläggningar i handelssystemet för den tredje handelsperioden 2013-2020. Det kan konstateras att en inledningsvis generös tilldelning av utsläppsrätter snabbt och dramatiskt förändras mot handelsperiodens slut. Avfallsförbränningsanläggningar kan ha svårt att motverka denna minskning av tilldelning med att minska andelen avfall med fossilt ursprung som används som bränsle. Det leder antingen till att kunderna i fjärrvärmenäten får betala mer för värmen eller att avfallstaxorna måste höjas.

Alternativet är att avfallsströmmarna vänder från Sverige till utländska förbränningsanläggningar vilka – som det ser ut nu – i betydligt mindre omfattning inkluderas i handelssystemet. Blir detta verklighet tillkommer behovet att producera värme och elkraft ur andra energikällor, med bland annat transporter och anspråktagande av resurser som följd. En sådan utveckling är knappast önskvärd ur ett samlat miljöperspektiv.

Det är angeläget att inte överimplementera EU:s regelverk, på ett sätt som kan leda till att utsläppen bara förflyttas från Sverige till andra medlemsstater. Den tänkta miljövinsten förvandlas då till en ytterligare miljöbelastning.