Nyheter 4 december 2018

Högsta domstolen stärker egendomsskyddet för fastighetsägare

Lantmäterimyndigheten beviljade fastighetsägares ansökan om överföring av mark från grannfastigheten till sin egen fastighet enligt fastighetsbildningslagen (FBL). Grannen överklagade beslutet med hänvisning till egendomsskyddet i Europakonventionen och regeringsformen. Högsta domstolen har den 9 oktober (mål nr T 1523-17) fastslagit att en marköverföring kan strida mot det grundlagsskyddade egendomsskyddet och ska inte tillåtas även om förutsättningar för överföring föreligger enligt FBL.

Artikeln publicerades i tidningen Recycling, nr 6 2018

De aktuella fastigheterna, som låg i Bjärred, gränsade till varandra och en utfartsväg gick från den ena fastigheten över den andra i enlighet med ett servitut. Ägarna till den första fastigheten ville ha ökat utrymme för att vända och parkera bilar, och ansökte om fastighetsreglering hos lantmäterimyndigheten. Myndigheten beslutade att 210 kvadratmeter mark skulle överföras mot ekonomisk ersättning. Ägaren till grannfastigheten motsatte sig beslutet och överklagade till mark- och miljödomstolen i Växjö.

Marköverföring kan ske mot ägarens vilja
I fastighetsbildningslagen (1970:988) regleras bland annat förändring av fastighetsindelningen. Till att börja med krävs det vid all fastighetsbildning att fastigheterna även efter ombildningen ska bli varaktigt lämpade för sitt ändamål och att detaljplanen ska följas. Enligt lagen kan mark överföras från en fastighet till en annan genom fastighetsreglering. Om ett antal villkor är uppfyllda kan detta ske mot fastighetsägarens vilja. Det så kallade båtnadsvillkoret innebär att fördelarna med åtgärden ska vara större än de kostnader och olägenheter som den medför. Förbättringsvillkoret innebär att åtgärden ska vara nödvändig för att den sökandes fastighet ska förbättras. Dessutom finns bestämmelser till skydd för den fastighet som tvingas avstå mark samt bestämmelser om ersättning.

Egendomsskyddet i Europakonventionen och regeringsformen
Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) ansåg att förbättringsvillkoret var uppfyllt. Däremot kom marköverföringen i konflikt med egendomsskyddet i Europakonventionen, som skrivits in i svensk grundlag. I 2 kap. 15 § första stycket regeringsformen anges att vars och ens egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller något annat sådant utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Enligt artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen ska varje fysisk och juridisk person ha rätt till respekt för sin egendom och ingen får berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse. Praxis från Europadomstolens visar att de allmänna intressen som kan motivera ett ingrepp ska vägas mot den enskildes intresse, och ingrepp ska vara proportionerliga.

Eftersom frågan var av vikt för rättstillämpningen fick MÖD:s dom överklagas till Högsta domstolen, som bedömde om den prövning som görs genom fastighetsbildningslagen är tillräcklig för att uppfylla kravet på proportionalitetsbedömning som gäller i fråga om egendomsskyddet.

Marköverföringen var inte proportionerlig
Högsta domstolen kom i sin dom fram till att prövningen som görs enligt fastighetsbildningslagen inte fullt ut tillgodoser kravet på att en proportionalitetsbedömning ska göras i det enskilda fallet. För att uppfylla kraven som ställs av Europakonventionen och regeringsformen måste en avvägning göras som är fristående från fastighetsbildningslagen. Den enskildes intresse av egendomsskyddet ska då vägas mot den grad av allmänt intresse som kan finnas för åtgärden.

I likhet med MÖD ansåg HD att förbättringsvillkoret var uppfyllt eftersom fastigheten skulle få ökat utrymme för parkering och vändning, och att marköverföringen inte heller i övrigt stred mot fastighetsbildningslagen. Efter detta konstaterande gjorde HD den fristående proportionalitetsbedömningen av ingreppet i egendomsskyddet. Att en fastighet har tillgång till parkering i skälig utsträckning kunde i sig utgöra ett angeläget allmänt intresse. På fastigheten fanns dock redan plats för att parkera flera fordon. Den andra fastighetsägarens intresse av att inte utsättas för ett tvångsförfogande bedömdes som starkare eftersom det allmänna intresset för ökade parkerings- och vändningsmöjligheter enligt HD var mycket lågt. Marköverföringen var därför oproportionerlig och förrättningen ställdes därför in.

Möjliga konsekvenser av domen
I svensk rättspraxis har det tidigare fastslagits att egendomsskyddet kräver att en proportionalitetsbedömning görs i det enskilda fallet, men det är först i och med denna dom som synsättet har slagit igenom på området fastighetsbildning. Att principen om egendomsskyddet gäller fullt ut även när den lag som i första hand ska tillämpas (här fastighetsbildningslagen) kommer med all sannolikhet få konsekvenser vid fastighetsbildning i framtiden. Detta är något som alla fastighetsägare bör vara medvetna om, vare sig de vill ansöka om marköverföring till sin egen fastighet eller har en granne som planerar att ansöka. Det kommer nu att ställas krav på att överföringen tillgodoser ett angeläget allmänt intresse. Generella uttalanden i domen tydliggör att egendomsskyddet även innefattar ”respekt för sin egendom”. Därmed kan domen bidra till att egendomsskyddet stärks generellt möjligen även vid bedömning av påverkan från exempelvis miljöfarlig verksamhet. I sammanhanget ska erinras att Europakonventionen i dess engelska version talar om ”peaceful enjoyment of property”.

Rudolf Laurin, Advokat / Partner

Rebecka König, Biträdande jurist