Högsta förvaltningsdomstolen undanröjer förhandsbesked avseende kvalificering av befintligt aktieinnehav

De två försäkringsföretagen som var inblandade i målet hade båda en fråga gällande beskattningen av sina befintliga aktieinnehav. Bolagen önskade klarhet i om dessa aktieinnehav skulle klassificeras som näringsbetingade eller inte, i syfte att framgent vidta lämpliga åtgärder om aktieinnehavet skulle visa sig ej vara näringsbetingat. Frågan rörde således hur aktieinnehavet skulle klassificeras vid tillfället för ansökan och inte hur olika handlingsalternativ skulle påverka den skatterättsliga bedömningen av aktieinnehavet. Tillsammans ansökte bolagen om förhandsbesked hos Skatterättsnämnden som kom fram till att de aktuella aktierna inte var näringsbetingade.

Förhandsbesked är ett institut som företag och individer kan använda för att få klarhet i hur skattereglerna kommer att tillämpas om den skattskyldige företar en handling i en viss situation. Det är ett sätt att ge den skattskyldige en förhandsbedömning avseende deras beskattningssituation samt för att skapa en enhetlig tolkning av skattelagstiftningen. För att ett förhandsbesked ska prövas måste dock frågan vara av vikt för sökanden eller för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning.

I detta fall ansåg dock HFD att bolagen inte stod inför en sådan valsituation som krävdes för att förhandsbeskeden skulle vara av värde för dem. Frågan om huruvida deras aktieinnehav var näringsbetingat eller inte var visserligen viktig, men syftet med förhandsbeskedsinstitutet är inte att besvara hur en pågående verksamhet ska beskattas. Med andra ord fanns det ingen tydlig valsituation där förhandsbeskeden skulle vara av avgörande betydelse.

Wistrands kommentar

Wistrand välkomnar domen som förtydligar och betonar förhandsbeskedetsinstitutets roll i det svenska skattesystemet. Domen visar också att användningen av förhandsbesked är en komplex fråga som kräver noggrann övervägning. Det påminner samtidigt företag och individer om vikten av att endast använda sig av detta verktyg när det verkligen är relevant och av värde. HFD har tydligt markerat att de inte kommer att pröva förhandsbesked i situationer där det inte finns en verklig valsituation som kräver det. Detta beslut förväntas ha en påverkan på hur framtida förhandsbesked ansöks om och beviljas.

Det är också värt att nämna att HFD:s resonemang gällande praxis om principen ”en gång lager, alltid lager” principiellt skiljer sig från det resonemang som Skatterättsnämnden för i sitt förhandsbesked. I HFD:s sammanfattning skrivs att en tillgång behåller sin karaktär även om syftet med tillgången ändras, och Skatterättsnämnden betonar i stället – men hänvisning till samma praxis – att ett karaktärsbyte ej är möjligt eftersom det saknas bestämmelser avseende hur ett eventuellt skattemässigt karaktärsbyte skulle gå till. Skillnaden i resonemang avseende praxis hade inte någon reell betydelse för utfallet, men det är ändock anmärkningsvärt att de olika instanserna valt att sammanfatta relevant praxis på olika vis.

Kontakta Wistrand Advokatbyrå vid frågor eller för mer information.