Nyheter 2 mars 2021

Kamerabevakning på arbetsplatser kan bli kostsamt

Kamerabevakning på arbetsplatsen

Integritetsskyddsmyndigheten (IMY)* har nyligen beslutat att inleda tillsyn av H&M och Apotea avseende kamerabevakning av anställda i företagens lagerlokaler. Vad ovan nämnda tillsynsärenden kommer att resultera i är ännu oklart men om IMY finner att företagen har behandlat personuppgifter på ett sätt som strider mot Dataskyddsförordningen (GDPR) har de befogenhet att utfärda sanktionsavgifter.

En sådan avgift kan som högst uppgå till 20 miljoner Euro, motsvarande ca 200 miljoner kr, eller 4% av företagets globala årsomsättning. Detta är en betydligt mer ingripande åtgärd än de förelägganden som samma myndighet tidigare kunde utfärda enligt Personuppgiftslagen (PuL). Besluten att inleda tillsyn belyser vikten av medvetenhet kring integritetsfrågor hos företag som vill använda sig av kamerabevakning i sin verksamhet.

Kamerabevakning innebär i de flesta fall att uppgifter om identifierbara fysiska personer behandlas varför GDPR aktualiseras. För den som önskar använda sig av kamerabevakning är det viktigt att först fastställa om det finns en rättslig grund för sådan personuppgiftsbehandling. De rättsliga grunderna återfinns i artikel 6 GDPR och ofta är det lämpligt att basera behandlingen på en intresseavvägning. För att kunna basera personuppgiftsbehandling på en intresseavvägning krävs en noggrann bedömning av

(i) att det föreligger ett berättigat intresse,
(ii) att behandlingen är nödvändig och
(iii) att det berättigade intresset väger tyngre än de registrerades (personer vars personuppgifter behandlas) grundläggande friheter och rättigheter.

Det är sällan en god idé att basera kamerabevakning på samtycke eftersom ett samtycke när som helst kan återkallas. Detta gäller särskilt om flera personer kommer att träffas av samma bevakning eller om det är svårt att förutse vem som kan komma att bli föremål för bevakningen. När det gäller bevakning av anställda är det dessutom sällan möjligt att basera behandling av personuppgifter på samtycke eftersom det ojämnställda maktförhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare innebär att samtycket inte kan lämnas frivilligt.

Utöver GDPR har det i Sverige även införts kompletterande bestämmelser om kamerabevakning i Kamerabevakningslagen (KBL). Av förarbetena till KBL framgår att lagen, när den antogs, förväntades leda till ökade möjligheter till kamerabevakning för berättigade syften och ett förstärkt skydd för den personliga integriteten, särskilt vid kamerabevakning på arbetsplatser. Att kamerabevakning på arbetsplatser särskilt lyfts fram som en typ av bevakning som lagen syftar till att skydda innebär att det finns anledning att vara extra återhållsam med sådan bevakning. I sammanhanget ska dock understrykas att det många gånger kan vara berättigat att bevaka delar av en arbetsplats, exempelvis i syfte att förebygga och utreda brott eller för att öka säkerheten för anställda på arbetsplatsen. Bevakning av en lastkaj som tidigare utsatts för upprepad brottslighet eller där stöldbegärligt gods lastas av och på kan exempelvis vara godtagbar medan bevakning i fikarum eller andra platser där anställa uppehåller sig under raster eller kontinuerligt under längre perioder av arbetsdagen sällan är acceptabel.

En arbetsgivare som anser sig ha ett berättigat intresse att bevaka en arbetsplats bör därför alltid noggrant överväga på vilket sätt bevakningen kan begränsas och samtidigt uppfylla syftet. Kan antalet kameror begränsas? Kan kamerorna placeras, riktas eller maskas på så sätt att anställda enbart kortvarigt träffas av bevakningen? Kan tiderna för bevakning minimeras? I vilka situationer kommer de anställda att bevakas? Kan man säkerställa att ingen kollar på eller får tillgång till materialet om inte särskild anledning föranleder det? Ju mer begränsad bevakningen är, i kombination med ett väl underbyggt och dokumenterat bevakningsintresse, ju större fog har arbetsgivaren för sin bedömning att kamerabevakningen är acceptabel.

Därtill bör syftet med bevakningen vara tydligt formulerat för att undvika otydlighet och ändamålsglidning. Kamerabevakning får nämligen inte användas för arbetsledning och får inte heller användas i annat syfte än det som ursprungligen definierats som grund för bevakningen. Genom att bl.a. begränsa sin egen tillgång till inspelat material och inloggningsskydda samt logga tillgången till exempelvis den server där det inspelade materialet förvaras kan risken för att bevakningen utnyttjas i andra syften minimeras. Lagringstiden ska även motiveras, särskilt om den överstiger 72 timmar. Innan bevakningen påbörjas ska arbetsgivaren förhandla frågan med en lokal arbetstagarorganisation (om en sådan finns) i enlighet med 21 § KBL och bestämmelserna i medbestämmandelagen (MBL).

Det finns alltså många aspekter att ta hänsyn till innan en kamera eller annan bevakning införs på en arbetsplats.

Kontakta oss gärna på Wistrand Advokatbyrå med dina frågor kring kamerabeavakning och andra dataskyddsrättsliga frågor.

* Den 1 januari 2021 bytte Datainspektionen namn till Integritetsskyddsmyndigheten efter ett beslut från regeringen.