Nyheter 22 december 2016

Lagstiftning i harmoni med strävan att öka svensk miljöteknikexport?

Den 1 december 2016 var det återigen dags för årets Återvinningsgala. Som tradition bjuder föregicks galan även detta år av seminariet Executive Forum. Årets tema sattes av förra årets vinnare av galans specialpris – Gästrike Återvinnare för sina insatser att främja svensk miljöteknikexport inom avfallsområdet och då särskilt för den stora utbildningsinsatsen för de polska miljövårdande myndigheterna. Gästrike Återvinnares presentation kompletterades av Stellan Jacobsson här i sin roll som samordnare för exportinsatser hos Avfall Sverige, av Recyctec med sin världsunika metod att återställa smutsig och använd glykol så att den kan återanvändas samt av Scandinavian Enviro Systems med Tyre Recycling och dess utvinning av råvaror från uttjänta däck genom patenterad pyrolysteknik. Med avstamp i dessa framställningar kan funderas vidare över hur den svenska lagstiftningen förhåller sig till strävan att föra ut den unika svenska kunskapen och de unika teknikerna utanför Sveriges gränser.

1. Miljöbalkens tillståndsprövning av anläggningar för och med ny teknik
En första fundering hänför sig till miljöbalkens prövning av anläggningar och krav på tillstånd enligt balkens 9 kapitel. Enligt 16 kap. 2 § första stycket miljöbalken får tillstånd, godkännande eller dispens ges för begränsad tid och får förenas med villkor. Bestämmelsen om tidsbegränsade tillstånd innebär en ändring i förhållande till vad som tidigare gällde enligt miljöskyddslagen. Särskilda skäl krävdes för en tidsbegränsning av tillstånden. Av lagkommentaren framgår att den ändrade inställningen har motiverats med att den tekniska utvecklingen och ökade kunskaper leder till att miljökraven ändras och skärps. Det har också framhållits att vid den nya tillståndsprövning som blir nödvändig om verksamheten ska fortsätta kan man göra en motiverad uppdatering av villkoren, bl.a. med hänsyn till vad som nu är bästa möjliga teknik, och att verksamhetsutövaren i detta läge får ansvaret för att verksamhetens konsekvenser utreds. Tidsbegränsningen innebär således att en ny tillståndsprövning måste ske för fortsatt verksam-het efter det att den ursprungliga tillståndstiden gått ut.

Detta vid första anblicken vällovliga syftet kan leda till oväntade komplikationer vid utvecklingen av nya tekniker. En tidsbegränsning av tillståndet föranleder alltid en osäkerhet om vad som ska gälla för en anläggnings fortsatta drift efter tillståndstidens utgång. Osäkerheten kan i sin tur leda till att finansieringen försvåras. Teknikutveckling är nästan alltid både tids- och kapitalkrävande. Redan de osäkerheter som alltid är förknippade med nya tekniker medför svårigheter att attrahera nödvändigt kapital. Det är olyckligt om lagstiftaren bidrar med en ytterligare regulatorisk osäkerhet som dessutom är helt onödig med hänsyn till de omprövningsmöjligheter som redan föreligger enligt miljöbalken. En översyn av bestämmelsen i 16 kap. 2 § och dess tillämpning framstår därför som lämplig.

2. Införande av avfallshierarkin
Från och med den 2 augusti i år avfallshierarkin inskriven i 2 kap. 5 § miljöbalken. Enligt denna ska:

Alla som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd ska hushålla med råvaror och energi samt utnyttja möjligheterna att

1. minska mängden avfall,
2. minska mängden skadliga ämnen i material och produkter,
3. minska de negativa effekterna av avfall, och
4. återvinna avfall.
I första hand ska förnybara energikällor användas.

Den som behandlar avfall, eller är ansvarig för att avfall behandlas, ska välja en metod enligt en angiven prioritetsordning. Utgångspunkten är att avfall i första hand ska förberedas för återanvändning, i andra hand materialåtervinnas, i tredje hand återvinnas på annat sätt och i sista hand bortskaffas.

Vår bedömning är att denna bestämmelse borde beaktas av myndigheter vid all myndighetsutövning enligt miljöbalken. Detta inte minst för att så långt möjligt efterkomma ansatserna för att uppnå en cirkulär ekonomi. Myndighetsutövningen bör enligt vår uppfattning ske på ett sådant sätt att uppfyllandet av avfallshierarkin främjas så långt som möjligt utan att andra uttryckliga bestämmelser sätts å sida. Vår uppmaning är således – in dubio, att fatta beslut som underlättar för återanvändning och återvinning av avfall.

3. Att sluta kretsloppet – en EU-handlingsplan för den cirkulära ekonomin
Slutligen, Kommissionens utspel om en handlingsplan för cirkulär ekonomi och framför allt, förslaget om ett nytt avfallspaket med förslag på revideringar av sex direktiv på avfallsområdet, kan få positiva effekter för utveckling och därmed export av ny teknik inom avfallsbehandlingsområdet. Synsättet på vad som utgör avfall och när avfall upphör att vara avfall förändras radikalt – från att idag biprodukter och ”end-of-waste” utgör ett undantag vars tillämpning begränsas till så långt som det går till närmast det omvända synsättet. Särskilt följande skrivningar kan noteras:

”Medlemsstaterna ska se till att ett ämne eller föremål som uppkommer genom en produktions-process vars huvudsyfte inte är att producera detta ämne eller föremål inte betraktas som avfall utan som en biprodukt om följande villkor är uppfyllda….”

”Medlemsstaterna ska se till att avfall som har genomgått ett återvinningsförfarande ska anses ha upphört att vara avfall om det uppfyller följande villkor:
a) Ämnet eller föremålet kan användas för specifika ändamål….”

Vår bedömning är att ett förändrat synsätt och en förändrad lagstiftning i linje med vad som angetts väsentligt kommer att underlätta för sådan verksamhet som ligger i framkant när det gäller att implementera ny miljöteknik såsom exempelvis Recyctec och Tyre Recycling. Etablering och exporten av tekniker med motsvarande syfte kan då främjas på ett helt annat sätt än idag.

Rudolf Laurin och Tove Andersson, ansvariga delägare för Wistrand Advokatbyrås miljö- och energiavdelning.

För kontakt:

rudolf.laurin@wistrand.se, +46 31 771 21 20

tove.andersson@wistrand.se, +46 31 771 21 74