Ny lagstiftning om granskning av utländska direktinvesteringar – vilka effekter får detta för företagsöverlåtelser och investeringar i Sverige?

Vad innebär den nya lagstiftningen i huvudsak?

Lagen innebär att ett särskilt granskningsförfarande behöver genomföras inför en investering som innebär att en investerare (inhemsk eller utländsk) erhåller ett visst inflytande i, eller förvärvar en, skyddsvärd verksamhet.

Med ”skyddsvärd verksamhet” avses bland annat samhällsviktig verksamhet, säkerhetskänslig verksamhet enligt säkerhetsskyddslagen samt verksamhet avseende produkter eller teknik inom framväxande teknologier eller annan strategiskt skyddsvärd teknologi. Vi kommer inte att gå närmare in på definitionen av skyddsvärd verksamhet i detta sammanhang, men noterar att sett till lagens ordalydelse är skyddsvärd verksamhet ett brett begrepp.

Lagen gäller för investeringar i företag, exempelvis aktiebolag, som har säte i Sverige och som bedriver eller som ska bedriva skyddsvärd verksamhet. Vid investering i sådana aktiebolag behöver granskningsförfarande genomföras om investeraren (direkt eller indirekt genom närstående) erhåller ett inflytande som motsvarar eller överskrider något av gränsvärdena 10, 20, 30, 50, 65 eller 90 procent av rösterna i aktiebolaget. Ett granskningsförfarande behöver även genomföras om investeringen i ett sådant aktiebolag medför att investeraren (direkt eller genom närstående) får ett direkt eller indirekt inflytande i ledningen av aktiebolaget.  Därutöver har granskningsmyndigheten i vissa fall möjlighet att på eget initiativ granska investeringar som annars inte träffas av lagens tröskelvärden.

Anmälan till granskningsmyndigheten ska göras av den som har för avsikt att direkt eller indirekt investera i skyddsvärd verksamhet enligt ovan. Anmälningsskyldigheten gäller oavsett investerarens nationalitet och säte men alltså endast då visst inflytande uppnås. Samtidigt har företaget som är föremål för en investering skyldighet att upplysa investerare om anmälningsskyldigheten i de fall sådan föreligger.

Granskningsmyndigheten ska inom 25 arbetsdagar från det att en anmälan är fullständig besluta om att antingen lämna anmälan utan åtgärd eller inleda en (fördjupad) granskning av investeringen. I förarbetena anges att en investering som görs av en svensk juridisk person som ägs eller kontrolleras av endast fysiska personer med enbart svenskt medborgarskap (utan att det finns anledning att anta att investeraren agerar för annans räkning) är ett exempel på en investering som kan antas lämnas utan åtgärd.

Inleds en fördjupad granskning ska granskningsmyndigheten antingen godkänna eller förbjuda investeringen senast inom sex månader från anmälan. Granskningsmyndigheten har även rätt att förena godkännande med vissa villkor.

Förbjuder granskningsmyndigheten en investering medför det att en rättshandling som utgör del i investeringen eller som har till syfte att genomföra investeringen blir ogiltig. Granskningsmyndigheten har även rätt att utfärda sanktionsavgifter på upp till 100 miljoner kronor vid bristande uppfyllnad.

I detta sammanhang bör framhållas att det endast är investeringar som kvalificerar som ”utländska direktinvesteringar” som kan bli föremål för förbud eller villkor. I korthet kräver definitionen att en inblandad investerare, direkt eller indirekt, är baserad utanför EU för att det ska föreligga en utländsk direktinvestering.

Granskningsmyndighet ska enligt lagen vara den myndighet som regeringen bestämmer. Vad vi förstår är avsikten att Inspektionen för strategiska produkter, ISP, ska vara granskningsmyndighet.

Vilka utmaningar medför den nya lagstiftningen?

Mot bakgrund av vad som anges i lagtext och förarbeten uppfattar vi att det finns ett antal utmaningar med den nya lagstiftningen. I detta sammanhang vill vi särskilt lyfta fram följande:

1.  Det är otydligt vad som utgör skyddsvärd verksamhet

Sett till lagens ordalydelse är begreppet ”skyddsvärd verksamhet” mycket brett. Det finns således en stor mängd företag och branscher som skulle kunna omfattas av begreppet beroende på hur det avgränsas. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer har fått bemyndigande att närmare specificera vad som avses med bland annat samhällsviktig verksamhet och framväxande teknologier. Det kommer att bli intressant att se hur man hanterar denna fråga. Det finns en betydande risk att denna otydlighet och gränsdragningsproblematik kommer att bli en återkommande fråga i många transaktioner. Det är dock helt tydligt att begreppet ”skyddsvärd verksamhet” omfattar betydligt fler verksamheter än vad begreppet ”säkerhetskänslig verksamhet” i säkerhetsskyddslagen omfattar.

2.  Även ägarförändringar utan utländsk koppling behöver anmälas

Om det rör sig om en skyddsvärd verksamhet och tröskelnivåerna för inflytande överskrids genom en investering innebär lagen att anmälan måste ske till granskningsmyndigheten, även om det på pappret handlar om en helt inhemsk affär utan några utländska investerare inblandade. Anmälningsskyldigheten gäller även vid indirekta äganderättsövergångar. Beroende på hur begreppet ”skyddsvärd verksamhet” definieras riskerar detta att leda till en mycket stor arbetsbörda för granskningsmyndigheten.

3.  Hantering av indirekta ägarförändringar

En intressant frågeställning är hur granskningssystemet kommer att förhålla sig till indirekta ägarförändringar. Exempelvis kan man tänka sig att ett företag som bedriver skyddsvärd verksamhet har flera lager av befintliga utländska ägare. Till att börja med kan det vara svårt för företaget att ha full överblick över dess indirekta ägare, exempelvis med utländska fondstrukturer som ägare. Nästa fråga är hur en ägarförändring i en sådan befintlig utländsk ägare avses hanteras enligt den svenska lagstiftningen. Såvitt vi tolkar systematiken i lagstiftningen ska en sådan ägarförändring anmälas till den svenska granskningsmyndigheten, men det är inte helt tydligt vem som har skyldighet att genomföra anmälan och/eller hur lagens sanktionsstruktur ska tillämpas i en sådan situation.

4.  Granskningsförfarandet kan medföra en oönskad tidsåtgång

Framförallt i företag i ett växande skede (s.k. start-ups) uppstår ofta situationer där det är viktigt att kunna genomföra kapitalskaffningar med kort varsel. I de fall det krävs granskningsförfarande enligt ovan finns risk att kapitalanskaffningen inte kan genomföras i rätt tid och/eller att osäkerhet uppstår om kapitalanskaffningen slutligen godkänns. Denna typ av problem kan skapa mycket friktion i samband med kapitalanskaffningar. Man kan i och för sig tänka sig olika lösningar för att komma runt problematiken (exempelvis genom att använda tvingande konvertibler kombinerat med villkor om konvertering till röstsvaga aktier om förbud meddelas), men det kommer att ställa nya krav på arbetet i samband med kapitalanskaffningar.

Vad bör man tänka på i förhållande till den nya lagstiftningen?

Vad vi förstår träder lagen om granskning av utländska direktinvesteringar i kraft den 1 december 2023 och börjar gälla för transaktioner som genomförs därefter. Viss brasklapp behöver dock lämnas för att vi inte ännu fått del av slutliga lagtexten. Det kan i vilket fall antas vara kort tid kvar till dess att lagens bestämmelser börjar gälla och måste beaktas i samband med transaktioner. Förhoppningsvis kommer det dessförinnan att meddelas föreskrifter som förtydligar och adresserar lagstiftningens otydligheter. Oaktat detta kan antas att granskningsmyndigheten kommer belastas hårt till en början innan myndigheten och marknaden har anpassat sig till de nya reglerna.

För företag som står inför kommande ägarförändringar (genom emissioner eller överlåtelser av befintliga aktier) är det relevant att redan nu analysera i vilken mån företaget och ägarförändringen omfattas av den nya lagstiftningen. Det kan även vara klokt att fundera över när en ägarförändring genomförs i förhållande till lagens ikraftträdande.

Om ni har ytterligare frågor om den nya lagen om granskning av utländska direktinvesteringar är ni välkomna att återkomma till oss.