Nyheter 12 november 2015

Oklart läge kring bedömning av konkurrensklausuler

Konkurrensklausuler är ett effektivt sätt att förhindra tidigare anställda från att starta upp konkurrerande verksamhet. Men det finns begränsningar i hur omfattande klausulerna får vara. Bedömningen har tidigare lutat sig mot lagstiftning och ett kollektivavtal som närmast fått status som rättskälla. Nu har kollektivavtalet sagts upp, vilket lett till ett oklart rättsläge.

Bakgrund
Alla arbetstagare har, enligt lag, en allmän lojalitetsplikt mot arbetsgivaren, vilken bland annat innefattar att inte bedriva konkurrerande verksamhet under sin anställning. För att begränsa tidigare anställdas möjligheter att bedriva konkurrerande verksamhet direkt efter anställningen använder många arbetsgivare sig av en konkurrensklausul i anställningsavtalet.

Skälighetsbedömning
För att nå en lämplig balans mellan principen om avtalsfrihet och arbetsgivarens intresse av att skydda företagshemligheter begränsas tillämpligheten av en sådan klausul av vad som kan anses skäligt enligt lag, praxis och överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter.

En sådan överenskommelse är ”1969 års överenskommelse om konkurrensklausuler mellan arbetsmarknadens parter”. Överenskommelsen utgör ett kollektivavtal som antagits av flera arbetsgivarförbund inom Svenskt Näringsliv. Överenskommelsen har fått mycket stor betydelse i praxis, och bland annat har arbetsdomstolen (AD 2015 nr 8) uttalat att en jämförelse med överenskommelsen ska göras även i de fall då den inte är formellt gällande mellan parterna.

Centrala faktorer
Skälighetsbedömningen av konkurrensklausuler sker genom en helhetsbedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Några av de faktorer som beaktas vid bedömningen är bland annat:
• vilket syfte konkurrensbegränsningen har, t ex att skydda tekniskt eller företagsspecifikt kunnande eller kommersiella företagshemligheter;
• i vilken utsträckning klausulen begränsar arbetstagarens möjligheter att bedriva verksamhet, t ex klausulens omfattning samt bindningstidens längd
• huruvida klausulen varit föremål för verkliga förhandlingar mellan parterna
• arbetstagarens ställning och anställningstid

Tidigare har arbetsgivaren i efterhand kunnat jämka en allt för ingripande konkurrensklausul. Genom arbetsdomstolens avgörande i AD 2013 nr 24 har domstolen uttalat att en arbetsgivare som försöker binda en arbetstagare med en allt för ingripande klausul riskerar att den anses ogiltig i sin helhet. Arbetsgivare bör alltså noga överväga utformningen av regleringen av en konkurrensklausul i ett anställningsavtal redan vid avtalets ingående.

Oklart rättsläge
Under 2014 sades 1969 års överenskommelse upp och har sedan upphört att gälla per den 31 maj 2015. Eftersom överenskommelsen har accepterats av lagstiftaren genom uttalanden i förarbeten och även tillämpats av arbetsdomstolen utanför sitt egentliga tillämpningsområde har den närmast kommit att uppnå status av en rättskälla vad gäller konkurrensklausulers skälighet.

I avsaknad av ett klargörande av antingen lagstiftaren eller rättstillämparen är rättsläget något ovisst och det återstår att se hur det kommer att påverka bedömningen av konkurrensklausulers skälighet i anställningsförhållanden framöver.

Jörgen Larsson, Advokat/Partner
E: jorgen.larsson@wistrand.se
T: 031-771 21 27

Frida Toveby, Biträdande jurist
E: frida.toveby@wistrand.se
T: 031-771 21 97