Nyheter 22 juni 2016

Omkastar bevisbördan för preskriptionsavbrott

Ur Wistrand News #3 2016

Tidigare har det varit oklart i vilken utsträckning som krav och påminnelser som skickats per ordinarie postgång har haft preskriptionsavbrytande verkan. Högsta domstolen har i en nyligen avkunnad dom fastställt att preskriptionsavbrott ska presumeras redan vid en andra postförsändelse som skickats med ordinarie postgång, och att det i sådana fall åligger mottagaren att göra det sannolikt att försändelserna inte kommit denne tillhanda.

Borgenären har initialt bevisbördan för att preskriptionsavbrott skett
När en gäldenär gör en invändning om preskription har borgenären bevisbördan för att fordringen inte är preskriberad. Ett preskriptionsavbrott kan ske bl.a. genom att gäldenären får ett skriftligt krav eller en skriftlig erinran om fordringen från borgenären. Att borgenären har bevisbördan innebär att denna ska visa att aktuella försändelser verkligen har sänts och att så skett till en adress där gäldenären har anledning att bevaka sin post. Det krävs däremot inte borgenären kan visa att gäldenären faktiskt har läst brevet.

I det aktuella målet (nr. Ö 4436-15) begärde en borgenär verkställighet av ett utslag i ett lagsökningsmål, meddelat 1988, avseende en kapitalfordran. Gäldenären invände att fordran hade preskriberats.

Två brev omkastar bevisbördan
Borgenären hade i det aktuella målet skickat tre brev per post inom ramen för preskriptionstiden. Domstolen konstaterade att det normalt inte räcker att skicka endast ett brev per post, eftersom det är värt att ta hänsyn till risken att enskilda postförsändelser kommer bort. Däremot ansåg domstolen att om borgenären skickar två brev ska risken att brevet inte når adressaten anses vara väsentligt lägre. Skickar borgenären fler brev än så uttalade domstolen att nämnda risk är försumbar.

Domstolen uttalande vidare att om sökanden har skickat två brev så har gäldenären bevisbördan för att breven inte nått denne. Kan gäldenären inte ge en förklaring till att båda breven har kommit bort vid postbefordran eller till att gäldenären av något annat skäl inte har mottagit dem ska preskriptionsavbrottet anses ha skett redan genom det andra brevet.

Beviskrav vid tredje brevet
Eftersom gäldenären i det aktuella målet inte kunde ge en förklaring till varför gäldenären inte mottagit breven, och att domstolen följaktligen konstaterade att preskriptionsavbrott skett redan vid det andra brevet, hade domstolen inte anledning att gå in på frågan om vilka beviskrav som skulle gälla vid tre försändelser. Domstolens uttalanden om att risken måste anses försumlig att tre brev kommit bort i posten kan eventuellt innebära att beviskraven är högre ställda och att en borgenär under normala förhållanden kan utgå ifrån att preskriptionsavbrott sker senast genom ett tredje brev.

Sammanfattning
Av domstolens uttalanden i det aktuella målet kan det således konstateras:
– att ett brev inte är tillräckligt för att uppfylla borgenärens bevisbörda för preskriptionsavbrott;
– att två brev omkastar bevisbördan för preskriptionsavbrott, och att det då åligger gäldenären att bevisa att breven inte kommit denne tillhanda;
– att tre brev eventuellt innebär ännu högre krav på gäldenärens bevisning för att breven inte kommit denne tillhanda.

Det ska särskilt noteras att domen i fråga inte påverkar krav eller erinran som skickats på annat sätt än genom ordinarie postgång, t.ex. med rekommenderat brev eller bud, där mottagandet normalt sett kan styrkas redan vid den första försändelsen.

Vandad Ahmedi, Sommarnotarie
E: vandad.ahmedi@wistrand.se

Ólafur Steindórsson, Advokat
E: olafur.steindorsson@wistrand.se
T: +46 8 50 72 00 86