Registrering av nyckelbiotoper - överklagbart eller inte överklagbart, det är frågan

Frågan om Skogsstyrelsens registrering av nyckelbiotoper utgör ett överklagbart beslut har på sistone blivit högaktuell. Bara under de senaste månaderna har samma kammarrätt kommit fram till helt olika slutsatser i frågan. I denna artikel redogör vi kort för frågeställningen och för kammarrättens båda avgöranden.

”Biotop” är en term för ett mark- eller vattenområde som på grund av sina särskilda egenskaper utgör värdefulla livsmiljöer för vissa växter och/eller djur. Biotoper med höga naturvärden, och som har en mycket stor betydelse för flora och fauna, kallas för nyckelbiotoper. Ofta utgörs nyckelbiotoper av rester av miljöer som har försvunnit i det omgivande landskapet och där vissa arter, som inte kan klara sig i den övriga omgivningen, därför samlas. Bevarandet av dessa miljöer är således viktigt för den biologiska mångfalden.

Från 1990-talet till och med december 2021 har Skogsstyrelsen, med stöd av olika regeringsuppdrag, inventerat och registrerat nyckelbiotoper och objekt med naturvärden på skogsfastigheter. På sistone har det diskuterats i praxis huruvida registreringen av nyckelbiotoper utgör förvaltningsbeslut som kan överklagas av ägarna till fastigheter där nyckelbiotoper har registrerats. Fastighetsägarna har framfört att registreringen ska anses vara överklagbar, bland annat med hänvisning till att registreringsåtgärden har en handlingsdirigerande effekt, är avsedd att ligga till grund för senare beslut som utgör direkta handlingsdirektiv, samt har en negativ inverkan på skogsägarens faktiska möjligheter att nyttja sin skogsfastighet.

En av Sveriges domstolsinstanser som har behandlat frågan i närtid är Kammarrätten i Göteborg. Den 3november 2022, mål nr 1603-22, bedömde Kammarrätten att Skogsstyrelsens registrering av nyckelbiotoper har en sådan påvisbar effekt för den enskilde skogsägaren att det mycket riktigt ska anses vara fråga om ett överklagbart förvaltningsbeslut. En av domstolens ledamöter anförde i skiljaktig mening att registreringarna visserligen har en sådan handlingsdirigerande effekt att de ska anses utgöra förvaltningsbeslut, men att de inte ska bedömas som överklagbara eftersom de inte kan anses ha utformats på ett sådant sätt de är ägnade att uppfattas som bindande. Domen är överklagad till Högsta förvaltningsdomstolen som i skrivande stund ännu inte har avgjort frågan om prövningstillstånd.

Utgången blev emellertid den motsatta i en färsk dom från samma kammarrätt. I dom den 31 januari 2023, mål nr 1841-22, gjorde nu Kammarrätten i Göteborg – dock i en annan sitsjämfört med i mål nr 1603-22 –bedömningen att Skogsstyrelsens registrering förvisso utgjorde ett förvaltningsbeslut men att registreringen inte kan anses ha någon sådan faktisk verkan för den enskilde att den utgör ett överklagbart beslut. Även i detta fall fanns en skiljaktig mening från en av domstolens ledamöter, som emellertid delade majoritetens slutsats att registreringen utgör ett förvaltningsbeslut som inte kan överklagas. Den skiljaktiga meningen gällde istället skälen till varför registreringen inte skulle bedömas som överklagbart. I skrivande stund har domen i mål nr1841-22 ännu inte överklagats.

Det är onekligen intressant att samma kammarrätt, i två avgöranden som rör exakt samma fråga, har kommit fram till helt olika slutsatser. Frågan om vad som ska anses utgör ett överklagbart förvaltningsbeslut är inte alltid lätt att bedöma, och har varit föremål för prövning inom många olika förvaltningsrättsliga områden genom åren. De båda motsägelsefulla avgörandena från Kammarrätten i Göteborg, inklusive de skiljaktiga meningarna, illustrerar inte minst att frågan om hur just Skogsstyrelsens registrering av nyckelbiotoper ska bedömas är kontroversiell. Det hade varit välkommet med ett vägledande uttalande om saken från Högsta förvaltningsdomstolen. Fortsättning lär följa.

Kontakta oss på Wistrand Advokatbyrå vid frågor eller för mer information.