Genom den s.k. taxonomiförordningen har EU börjat upprätta ett gemensamt klassificeringssystem (taxonomi) att användas för att bedöma om en ekonomisk verksamhet är miljömässigt hållbar. Syftet med EU:s taxonomi är att hjälpa investerare att identifiera och jämföra miljömässigt hållbara investeringar och att undvika s.k. green washing.
På det sättet ska kapital omdirigeras till verkligt (enligt EU) hållbara verksamheter. Ansvar läggs på vissa finansmarknadsaktörer, såsom fondförvaltare, portföljförvaltare och försäkringsbolag, att bl.a. informera om, och i vilken omfattning, deras finansiella produkter med grön eller hållbar inriktning innehåller investeringar som faller in under taxonomin.
Taxonomiförordningen träffar också företag som är skyldiga att upprätta hållbarhetsrapport enligt EU:s direktiv om icke-finansiella rapporter (NFRD). För närvarande omfattas stora företag, eller koncerner, som är av allmänt intresse och som har minst 500 anställda. I begreppet företag av allmänt intresse ingår företag vars aktier handlas på en reglerad marknad, kreditinstitut och försäkringsbolag samt också företag som av medlemsstaterna utsetts vara av allmänt intresse.
EU-kommissionen har föreslagit ändringar i NFRD för att utöka kretsen av rapporteringsskyldiga bolag. Icke-finansiella företag som omfattas av taxonomiförordningen ska lämna upplysningar om den andel av deras omsättning som härrör från produkter och tjänster som är förknippade med ekonomiska verksamheter som anses vara miljömässigt hållbara (enligt taxonomin).
Upplysningar ska också lämnas om den andel av kapitalutgifter (capex) och driftsutgifter (opex) som avser tillgångar eller processer som är förknippade med ekonomiska verksamheter som anses vara miljömässigt hållbara. Inledningsvis, för räkenskapsår 2021, ska rapportering ske vad gäller begränsning av, och anpassning till, klimatförändringar.
Taxonomiförordningen, lån och banker
Taxonomiförordningen är inte direkt tillämplig på bankers och andra kreditgivares gröna eller hållbara låneprodukter, vilka under de senaste åren har erbjudits i allt större utsträckning. Än så länge saknas specifik reglering på området och det är därför upp till långivarna att klassa krediter som gröna eller hållbara. Bankerna är därmed mindre reglerade, jämfört med t.ex. fondförvaltare, i deras erbjudande av hållbara låneprodukter och vad som krävs från låntagarnas sida vad gäller redovisning och rapportering.
På det internationella planet har branschorganisationen Loan Market Association (LMA) sedan ett antal år tillbaka tagit fram icke-bindande internationella standarder för gröna respektive hållbara lån, Green Loan Principles respektive Sustainability Linked Loan Principles, vilka används på såväl bilaterala som syndikerade lån och även revolverande krediter.
Den väsentliga skillnaden mellan gröna lån enligt Green Loan Principles och hållbara lån enligt Sustainability Linked Loan Principles är att gröna lån bestäms utifrån användningen av lånemedlen, medan hållbara lån bestäms utifrån låntagarens avsikter att förbättra sin hållbarhetsprofil. Vad som utmärker ett grönt lån enligt Green Loan Principles är att krediten görs tillgänglig enbart för att finansiera eller refinansiera, helt eller delvis, nya eller existerande ”gröna projekt”. Vad som avses med gröna projekt är inte definierat. Green Loan Principles innehåller istället en lång lista med kategorier av projekt och åtgärder som anses som gröna, som t.ex. energieffektivisering och förnybar energi. Hållbara lån enligt Sustainability Linked Loan Principles innebär att låntagaren ska nå förutbestämda hållbara syften och på så sätt förbättra sin hållbarhetsprofil utifrån specifika målsättningar.
Likhetstecken kan sättas mellan LMA:s ”gröna projekt” och taxonomins ”miljömässigt hållbara aktiviteter” men det ska noteras att taxonomin ställer höga krav på vad som ska anses vara miljömässigt hållbart. Ett lån som följer Green Loan Principles innebär således inte per automatik att det uppfyller taxonomins krav på ”miljömässigt hållbart”. Detta kan även antas gälla för de gröna lån som erbjuds generellt på lånemarknaden. En fråga här är om bankerna kommer benämna sina lån som hållbara eller gröna om den aktivitet som finansieras inte är förenlig med taxonomins definition av vad som är miljömässigt hållbart.
Vidare så är utformningen av redovisning och rapportering enligt LMA:s principer, och gröna lån i allmänhet, något som huvudsakligen förhandlas mellan parterna. Taxonomiförordningen medför en mer utförlig reglering av hållbarhetsrapportering, vilket innebär att låntagares rapportering till sina långivare, respektive investerare, kan komma att skilja sig åt.
Även om taxonomiförordningen inte tillämpas direkt på bankernas låneprodukter torde bankerna dock inte vara helt ”off the hook”. Enligt taxonomiförordningen ska ju vissa banker redovisa enligt taxonomiförordningen, vilket indirekt torde innebära att hänsyn till taxonomin måste tas i bankernas kreditgivning.
I slutet av februari i år gav den Europeiska Bankmyndigheten (EBA) ett utlåtande om informationskraven för bl.a. banker. Utlåtandet innehåller ett förslag att istället för att redovisa nyckeltal i förhållande till hållbarhet i form av omsättning, kapitalutgifter (capex) eller driftsutgifter (opex) (vilket är utgångspunkten för icke-finansiella företags redovisning enligt taxonomiförordningen) ska banker redovisa en s.k. ’green asset ratio’ som visar i vilken omfattning de finansiella aktiviteterna (såsom t.ex. lån) utgör sådana ekonomiska aktiviteter som är förenliga med taxonomiförordningen. Detta kan komma att innebära att banker, i låneavtal, begär information om hur låntagares aktiviteter förhåller sig till taxonomin.
Rapportering enligt taxonomin
Eftersom vissa aktörer på finansmarknaden kommer att vara skyldiga att tillämpa taxonomiförordningen finns uppfattningen att förordningens krav på informationsgivning kommer att få påverkan även på andra aktörer som inte omfattas av NFRD. Kapitalsökande bolag med gröna ambitioner kommer sannolikt behöva tillhandahålla information på sätt som är i linje med taxonomiförordningen för att efterkomma krav från investerarhåll. Detta då finansmarknadsaktörerna kommer behöva redovisa hur och i vilken omfattning de har använt sig av taxonomin för att bedöma hållbarheten på deras investeringar och hur stor andel av investeringarna som är förenliga med taxonomin.
Eftersom lån kan utgöra underliggande tillgångar i investeringsportföljer kommer även andra aktörer såsom långivare och låntagare behöva inkluderas i informationsgivningen och det kan antas att det kommer att skapas en standard baserad på taxonomin som på detta sätt får genombrott på hela marknaden.
EU-kommissionen har också nyligen föreslagit att rapporteringsstandarder ska införas som ska kunna tillämpas av små- och medelstora företag. Det är inte heller osannolikt att taxonomiförordningens klassificeringssystem, och de högre informationskrav förordningen innebär, med tiden kommer att införlivas i Green Loan Principles eller Sustainability Linked Loan Principles.
Cookies för sociala medier samlar in information om att du delar information från vår webbplats via verktyg för sociala medier, eller analyser för att förstå din surfning mellan verktyg för sociala medier eller våra kampanjer för sociala medier och våra egna webbplatser. Vi gör detta för att optimera mixen av kanaler för att förse dig med vårt innehåll. Mer information om de verktyg vi använder finns i vår privacy policy.