Nyheter 12 september 2018

Uppläggning av miljömässigt lämpliga massor - återvinning för anläggningsändamål

Frågan om under vilka förutsättningar som uppläggning av lämpliga massor utgör återvinning för anläggningsändamål är fortsatt aktuell. Efter att Mark- och miljööverdomstolen i två uppmärksammade domar det senaste året bedömt att uppläggning av rena massor utgjort deponi har frågan varit uppe till prövning hos mark- och miljödomstolen vid flera tillfällen i sommar. Domstolen har i samtliga fall ansett att de anmälda åtgärderna utgör återvinning av icke-farligt avfall för anläggningsändamål. Massorna har bedömts lämpliga ur miljöhänsyn. Det har enligt domstolen inte funnits anledning att ifrågasätta bolagets angivna syfte med åtgärderna.

Artikeln publicerades i Recycling nr 4, 2018

Tidigare avgöranden – tillståndspliktig deponi
Mark- och miljööverdomstolen har i två domar, först i det s.k. Trafikverket-målet (mål nr M7806-16) i september 2017 och därefter i det s.k. Svevia-målet (mål nr M 1832-17) i januari 2018, kommit till slutsatsen att uppläggning av rena massor varit bortskaffning av avfall och därmed utgjort tillståndspliktig deponi. Domarna har redogjorts för närmare i artiklarna Rena massor + deponi = sant! i Recycling nr 6 2017 och Uppläggning och uttag av massor – likhet inför lagen? i Recycling nr 2 2018.

Aktuella avgöranden – återvinning för anläggningsändamål
Mark- och miljödomstolen vid Växjö tingsrätt har därefter i juni 2018 (mål nr M 2754-17) prövat en anmälan om användning av avfallsmassor i syfte att anlägga en bullervall och fylla ut åkermark. Domstolen ansåg bl.a. att de uppgifter som enligt nämnden framkommit i nämndens tidigare genomförda bullerutredning, inte otvetydigt kunde anses motsäga resultat och slutsatser i den utredning som bolaget åberopat till stöd för sin inställning avseende bullersituationen och vallens inverkan på denna. Domstolen ansåg vidare att bolaget visat att det förelåg ett behov av reducering av ljudnivåerna inom fastigheten och att detta kunde åstadkommas genom att en bullervall anlades. Nämnden ansågs därtill inte ha anfört några sådana uppgifter som med tillräcklig styrka talade mot bolagets uppgifter att utfyllnaden också skedde för att åtgärda vattensjuk mark inom den i målet aktuella fastigheten.

Den omständigheten att det rörde sig om en större mängd massor som skulle användas (sammanlagt ca 400 000 m³) eller att anläggandet skulle ske under en längre tid var enligt domstolens bedömning inte tillräckligt för att anse att syftet med åtgärden var något annat än det som bolaget angett. Nämndens föreläggande om förbud upphävdes och målet återförvisades till nämnden för fortsatt handläggning. Domen har överklagats av nämnden. Beslut i frågan om prövningstillstånd har i skrivande stund inte meddelats.

På liknande sätt har mark- och miljödomstolen vid Växjö tingsrätt i juni 2018 (mål nr M 114-18) upphävt miljöförbundets förbud att använda massor för anläggning av betesmark. Vid syn på fastigheten uppvisades platsen för den anmälda betesmarken samt en betesmark som anlades i samband med ett tidigare liknande projekt i området. Domstolen konstaterade att det med anledning av resultatet från det tidigare projektet inte fanns någon anledning att ifrågasätta att det verkliga syftet med den anmälda verksamheten motsvarade vad som framgick av bolagets anmälan. Verksamheten ansågs tillåtlig och målet återförvisades till miljöförbundet för fortsatt handläggning. Domen överklagades inte och har vunnit laga kraft.

I linje med ovanstående har Mark- och miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt i juli 2018 (mål nr M 4312-17) undanröjt nämndens beslut om förbud att använda massor för anläggningsändamål. Domstolen ansåg att vad bolaget angett angående att de anmälda åtgärderna fyllde en funktion fick godtas, inte minst mot bakgrund av alternativet att använda andra massor. Domstolen konstaterade att den grundläggande och från miljömässiga utgångspunkter avgörande frågan var om massorna kunde tillåtas på den aktuella platsen. Nämnden har överklagat domen. Beslut i frågan om prövningstillstånd har i skrivande stund inte meddelats.

Utgångspunkten ska vara verksamhetsutövarens angivna syfte
Efter Mark- och miljööverdomstolens avgöranden i först Trafikverket-målet och sedan Svevia-målet har uppfattningen utifrån praxis varit att för att uppläggning av rena massor ska accepteras som återvinning för anläggningsändamål krävs inte bara ett verkligt syfte utan också att förfarandet i praktiken är det mest ändamålsenliga. Verksamhetsutövarens angivna syfte med åtgärderna har starkt ifrågasatts.

Resonemanget och utfallet i mark- och miljödomstolarnas ovan redogjorda domar ger snarare stöd för en annan uppfattning. Domarna visar på att det är verksamhetsutövarens – och inte tillsynsmyndighetens – uppgifter om syftet med anmälda åtgärder som ska tjäna som utgångspunkt vid prövningen av om användning av miljömässigt lämpliga massor ska tillåtas för anläggningsändamål. Det återstår att se om Mark- och miljööverdomstolen väljer att ta upp frågan till prövning.

Rudolf Laurin, advokat/partner

Emilia Ohlin, biträdande jurist