Nyheter 21 april 2018

Uppläggning och uttag av massor – likhet inför lagen?

Efter att Mark- och miljööverdomstolen i ett uppmärksammat avgörande hösten 2017 slagit fast att Trafikverkets anmälan för uppläggning av rena överskottsmassor i samband med byggnationen av nya E18 var att betrakta som tillståndspliktig deponi har Mark- och miljööverdomstolen nu kommit till samma slutsats i ett mål avseende anmälan av uppläggning av massor för beredande av mark för framtida skogsbruk. Samtidigt har i ett annat aktuellt avgörande avseende en anmälan för uttag av upplagda massor, där uttaget dessutom planerades ske under en lång tid, inte ansetts utgöra tillståndspliktig täktverksamhet.

Uppläggning av rena massor – tillståndspliktig deponi
Mark- och miljööverdomstolens dom i det s.k. Trafikverket-målet (mål nr M 7806-16) har redogjorts för närmare i artikeln Rena massor + deponi = sant!, Recycling nr 6 2017. Sammanfattningsvis har Mark- och miljööverdomstolen i domen konstaterat, då det inte framkommit att det funnits något självständigt syfte med den av Trafikverket anmälda uppläggningen eller att annat material skulle ha använts om inte massorna funnits tillgängliga, att det inte var fråga om återvinning utan om bortskaffande av avfall. I aktuellt fall framgick det av Trafikverkets egna uppgifter i anmälan om samråd att de massor som skulle användas var överblivna jord- och schaktmassor från vägbygget som inte hade sådan teknisk kvalitet att de kunde nyttjas i vägkonstruktionen. Då massorna var att betrakta som avfall enligt bestämmelserna i miljöbalken och miljöprövningsförordningen bedömdes den anmälda uppläggningen vara en tillståndspliktig deponering av avfall.

Mark- och miljööverdomstolen har därefter i en dom från januari 2018 (mål nr M 1832-17) prövat en anmälan om samråd för användning av schaktmassor. Anmälan gavs in av bolaget Svevia och avsåg uppläggning av massor som utfyllnad för möjliggörande av skogsbruksåtgärder i ett otillgängligt skogsskifte. Skogsstyrelsen hade under samrådet anfört att man inte bereder en fastighet för framtida skogsbruk genom att lägga upp jordmassor och att om den aktuella ytan är så kuperad och otillgänglig ska det betraktas som ett impediment som bör lämnas orört ur skogsbrukssynpunkt.

Mark- och miljööverdomstolen ansåg inte att Svevia hade visat att de anmälda massorna behövts för att möjliggöra skogsbruksåtgärder. Detta trots att bolaget i sin anmälan tydligt angett att ytan där uppläggning skulle ske var kuperad och otillgänglig för skogsmaskiner och att schaktmassorna skulle användas för att bereda marken för framtida skogsbruk. Den anmälda uppläggningen ansågs inte vara återvinning utan bortskaffande av avfall för vilket krävdes tillstånd för deponi. Uppläggningen skulle därför prövas i en annan ordning än genom anmälan om samråd.

Uttag av massor – inte tillståndspliktig täktverksamhet
Samtidigt har Mark- och miljödomstolen vid Östersunds tingsrätt i ett aktuellt avgörande från 2017 (mål nr M 2193-16) prövat om en anmälan om samråd för uttag av upplagt bergmaterial egentligen skulle anses vara en tillståndspliktig täktverksamhet. Även i detta fall var anmälaren Svevia.  Anmälan avsåg uttag av 1 miljon ton bergmassor inom ett ca 3,5 ha stort område. Uttaget planerades att ske under en 30-årsperiod.

Mark- och miljödomstolen konstaterade i målet att om uttag sker av material huvudsakligen för att bereda plats för annan verksamhet utgör detta inte täktverksamhet. Notera här att det av domen inte framgår att bolaget uppgett något annat syfte med uttaget än att det fanns ett behov av ballastmaterial i regionen. De uttagna massorna skulle användas för att producera material för vägupprustning. Av domen framgår inte heller närmare vad för verksamhet som uttaget var avsett att bereda plats för.

Mark- och miljödomstolens bedömning var ändå sammantaget att, bl.a. med stöd av att bolaget visat att massorna på platsen använts och att de inte skulle vara permanent upplagda, verksamheten inte var att betrakta som en tillståndspliktig täktverksamhet. Åtgärden skulle därför ha prövats inom ramen för anmälan om samråd. Länsstyrelsens beslut om avvisning av anmälan upphävdes och ärendet återförvisades till Länsstyrelsen för fortsatt handläggning. Länsstyrelsen överklagade domen till Mark- och miljööverdomstolen som inte beviljade prövningstillstånd.

Behov av översyn av hanteringen och likhet inför lagen?
Mark- och miljööverdomstolen har redan i Trafikverket-målet framfört att det kan finnas ett behov av att se över bestämmelserna om hanteringen av uppläggning av icke-förorenade massor. Denna uppfattning har bekräftats genom Mark- och miljööverdomstolens uttalande i det efterföljande Svevia-målet. Mark- och miljööverdomstolen har i denna dom återigen påtalat att det kan finnas skäl för lagstiftaren att utreda behovet av och möjligheterna att genomföra förändringar av bestämmelserna om hanteringen av icke-förorenade massor.

Mot bakgrund av det aktuella avgörandet avseende uttag av upplagda massor kan också ställas frågan vilka skäl det finns att hantera prövningen av åtgärder för uppläggning respektive uttag av rena massor i olika ordningar när syftet med åtgärderna är detsamma – att bereda den aktuella platsen för fortsatt verksamhet. Varför ifrågasätter man i det ena fallet verksamhetsutövarens uppgifter och i praktiken kräver det mest ändamålsenliga förfarandet för att acceptera att massor används för att konstruktionsändamål medan man i det andra fallet är berett att acceptera även vaga uppgifter om en framtida användning av ett område? Vår uppfattning är att verksamhetsutövarens uppgift om syftet med verksamheten ska accepteras om det inte tydligt framgår att uppgiften är felaktig. Synsättet medför inte att verksamheten förblir oprövad eller okontrollerad. Det finns möjligheter att både förbjuda eller reglera verksamheten inom ramen för samrådet eller anmälan.

Rudolf Laurin, Advokat / Partner
D:
+46 31 771 21 20
M:
+46 708 81 28 44
E:
rudolf.laurin@wistrand.se

Emilia Ohlin, Biträdande jurist
D: +46 31 771 21 14
M:
+46 703 47 47 34
E:
emilia.ohlin@wistrand.se