Nyheter 21 september 2012

Wistrand vinner mål om företrädaransvar

En person (NN) var ensam styrelseledamot i ett bolag (Bolaget) under perioden mars-oktober 2009. Bolagets löpande förvaltning ombesörjdes av aktieägaren via en generalfullmakt. Trots upprepade förfrågningar förseddes inte NN med bokföringsunderlag eller skattedeklarationer. Genom bevakning av skattekontot erhölls kännedom om en första skatteskuld, varvid NN utträdde ur styrelsen.

Efter en revision fann Skatteverket att bolaget hade bedrivit en omfattande verksamhet och påförde Bolaget skönsmässigt uppskattade intäkter, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Ursprungliga förfallodagar fastställdes retroaktivt med påföljd att Skatteverket ansökte om personligt betalningsansvar mot NN för Bolagets förfallna skatter och avgifter om totalt 6 868 187 kr.

Förvaltningsrätten i Falun fastställde Skatteverkets ansökan intill ett belopp om 4 408 712 kr. Kammarrätten i Stockholm beslutade i dom den 13 april 2012 i mål 6125-11 att sätta ned NN betalningsskyldighet till 200 000 kr. NN biträddes i målet av advokat Jimmy Carnelind på Wistrand Advokatbyrå.

Kommentar
En nedsättning av betalningsansvar i denna storleksordning för en ensam styrelseledamot (ca 97 procent) är exceptionellt och både vi och vår klient är nöjda med utfallet i det avseendet. Vi anser ändå att domen i viss mån är inkonsekvent samt lämnar viktiga frågor obesvarade.

Betalningsskyldighet enligt skattebetalningslagen (numera skatteförfarandelagen) fordrar ett uppsåtligt eller grovt oaktsamt agerande. Dessa rekvisit anses uppfyllda när det funnits skäl att misstänka att skatter och avgifter har förfallit till betalning. Kammarrätten ansåg att NN hade förfarit grovt oaktsamt genom att inte tillse att bolagets skatter och avgifter betalades eller att verksamma åtgärder för en samlad avveckling av bolagets skulder vidtogs vid en tidpunkt åtminstone kring sommaren 2009. Problemet med detta resonemang är att skatter och avgifter fastställdes efter klientens utträde ur styrelsen och det var i målet ostridigt att vår klient inte hade försetts med information om den verksamhet som hade bedrivits.

De svenska bestämmelserna om befrielse från solidariskt betalningsansvar medger en proportionalitetsbedömning. Den princip om proportionalitet som är fastställd i såväl Europadomstolens som EU-domstolens praxis går enligt vår mening längre än de interna befrielsegrunderna. Vi saknar kammarrättens bedömning av våra argument i denna del.

En beklaglig notering i målet är förvaltningsrättens i Göteborg hantering av betalningsanståndsfrågan. På väsentligen samma underlag som låg på Kammarrätten i Stockholms bord fann förvaltningsrättens i Göteborg inga skäl till betalningsanstånd. Som en indirekt följd därav har vår klient under större delen av kammarrättsprocessen och en tid därefter haft en registrerad skuld hos Kronofogdemyndigheten om drygt 4 400 000 kr, vilket menligt påverkat dennes ekonomiska situation.